Bästa tiden på året för att möta någon

Är inte skidor din grej så är vinter, vår och höst en utmärkt tid för att besöka någon av alla fantastiska museer som finns på rivieran. Det går inte att räkna upp alla men för att nämna några av de största och bästa; Le Musée Marc Chagall i Nice har världens största samling verk av den ryske målaren Marc Chagall. Ta reda på när är bästa tiden att resa. Boka hotell eller vandrarhem, hyra bil, hitta användbar guide ... Medeltemperaturen för hela året är 24℃. ... du kommer att möta extrema sommarvärmen varken frysa under vintermånaderna. Om du reser någonstans från januari till April, kommer du att uppleva temperaturer mellan 22 grader till ... Dålig tid på året att festa. 39. Det enda som är viktigt att göra på en fest är att ha kul (Ina Garten) Om du inte vet hur du kan njuta av det här ögonblicket, välj bättre alternativ för andra: Det borde inte finnas någon skyldighet att ha kul. 40. Vänskap är en av våra mest värdefulla saker. Ljummen start på året Formpipes rapport för det första kvartalet överträffade våra relativt lågt ställda förväntningar. förväntat oss en försäljning på 71 miljoner kronor respektive ett resultat på 1,5 miljoner kronor. Det första kvartalet är normalt ett lugnt kvartal för 2019-mar-14 - Utforska Anita E. Janssons anslagstavla 'Middag för en månad' på Pinterest. Visa fler idéer om Middag för en, Middag, Recept. Den bästa tiden på året är nu Inte bara gör arbetsgivare nu lediga platser på webbplatsen, men de betalar LinkedIn för att söka igenom databasen för att identifiera enastående kandidater för att fylla sina lediga platser. Arbetsgivare använder LinkedIn för att identifiera passiva kandidater som kanske inte aktivt söker jobb Utan ... Tänk på att anställning händer hela året, även om sommaren doldrums eller den hektiska semestern, så sluta inte titta under de långsammare månaderna, men använd den här resursen för att hjälpa dig planera när du ska ägna mer tid till jobbsökningen.

Genomgång: Hammarby

2020.06.12 18:51 madieu Genomgång: Hammarby

Hej alla fantasyspelare! För att öka aktiviteten i denna subreddit tänkte jag presentera en genomgång av fantasytillgångarna i Hammarby. Drömmen hade varit om supportrar till andra lag eller övriga insatta hade kunnat presentera liknande genomgångar för övriga 15 lag.

Formation:

Hammarby spelar 4-2-3-1 under Stefan Billborn. Som alla säkert vet vid det här laget är det ett väldigt framåtlutat spelsätt, vilket gör offensiva spelare mer attraktiva och defensiva spelare mindre attraktiva. Återstår att se om laget kan vara uppe och nosa på de otroliga 75 mål som gjordes ifjol, men klart är att spelsystemet inte lär ändras särskilt mycket.

Startelva:

Ousted
Sandberg Magyar Fenger Widgren
Bojanic Andersen
Kacaniklic Khalili Tankovic
Paulinho

Sandberg kommer missa premiären pga skada. Söderström ersätter som högerback.

Målvakter:

David Ousted 5.5 NY
Kommer med största sannolikhet vara förstemålvakt. Oavsett så är inte målvakter den positionen som bör investeras i om man ska ha Hammarbyspelare i sitt lag. Laget släpper in en hel del mål, vilket sex nollor på trettio matcher förra året visar. Ousted är faktiskt enda målvakten i spelet som kostar 5.5, vilket placerar honom mitt emellan premiummålvakterna som kostar 6.0-6.5 och budgetmålvakterna som kostar 4.5-5.0. Hammarbys försvarsspel blev mer solitt under hösten, och bara ett insläppt mål i cupen visar på framsteg. Dock skulle jag inte inleda säsongen med Ousted i laget, utan snarare vänta och se.
Davor Blazevic 5.0 44p 2019
Förra säsongens andremålvakt fick mer speltid än vad klubben hade räknat med då Johan Wiland gick sönder (vilket inte var så oväntat). Gjorde inte bort sig men ger ett stundtals fladdrigt intryck, varvar monsterräddningar med osäkerhet i luftspelet och med fötterna. Kommer inleda säsongen som andremålvakt, men skulle ta över vid skada eller om Ousted inte imponerar. Om han får speltid är han ett intressant val pga det låga priset, men undvik i början pga bänkplats.
Oliver Dovin 4.0 0p 2019
En av landets största målvaktstalanger (fyller 18 i sommar) men är tredjemålvakt här. Skulle kunna duga som andremålvakt i fantasy om ens bygge innehåller en 4.0-keeper. Kan mycket väl skickas på lån till Frej. Hyperintressant alternativ om han skulle få speltid, men det är ett väldigt avlägset scenario i stunden.

Försvarare:

Simon Sandberg 5.5 96p 2019
Given högerback i Billborns Hammarby, så länge han är skadefri. Dock brukar han inte alltid vara det, kommer missa premiären (och kanske några matcher till) och har dragits med en del skador de senaste åren. Väldigt offensiv i sin spelstil och antagligen den spelare som gemene man skulle identifiera som Hammarbys bästa back. Dock är han i mitt tycke en aning överskattad, speciellt i Fantasy. Trots att han nästan spelar som ytterforward så är poängproduktionen ganska låg. Sju assist är förvisso starkt, men noll mål imponerar föga. Om Hammarby börjar hålla nollor kan han vara guld värd, men tills dess skulle jag säga att det är varningsflagga på Sandberg. Vald av nästan 20% också så man sticker inte ut särskilt mycket.
Dennis Widgren 5.5 106p 2019
Lika given vänsterback, och mindre skadebenägen än Sandberg. Tog faktiskt 10 fler poäng på färre spelade minuter i fjol, bara fem assist och noll mål förvisso men tog färre kort än Sandberg. Ett osexigt val men traditionellt sett det bästa valet i Billborns backlinje. Dock är hans pris uppe på samma nivå som Sandberg i år, och mycket av värdet är därför borta. I min mening är Widgren den ytterback man bör ha i laget om man ska ha en Hammarby-back, men det är inte lika självklart värde i honom som förra året.
Richard Magyar 5.5 61p 2019
I mitt tycke är Magyar Hammarbys mest underskattade spelare. Han spelade 14 matcher förra året efter att han kom från Tyskland under sommaren. De matcherna slutade med 13 segrar och ett kryss. Gott så. Stadgade upp Hammarbys väldigt skakiga backlinje under hösten och var nyckeln till den hysteriska form som laget visade upp efter uppehållet. Är inte helt ofarlig på fasta situationer med två mål och en assist på de 14 matcherna, och är given i laget. Dock är priset lite väl dyrt. Gör ej assist som Sandberg och Widgren, och Hammarby har traditionellt varit dåliga på att hålla nollor. Bara vald av 2.2%, att jämföra med Sandberg och Widgren som båda ligger över 13%, och därför sticker man ut rätt rejält. För 5.0 hade jag tagit in Magyar i laget direkt, men inte lika lockande för 5.5. Jag anser dock att Magyar och Widgren är de två backarna som är värda att satsa på.
Mads Fenger 5.5 67p 2019
Relativt given bredvid Magyar men ganska skadebenägen spelare. Väldigt fin passningsfot men mycket svagare på huvudet än Magyar och gör därför inte alls lika mycket poäng framåt. Kommer starta så länge han är hel, men då han kostar samma som övriga startande backar är det inte särskilt lockande. Tog bara sex poäng fler än Magyar förra säsongen trots att han spelade dubbelt så många minuter. Det finns bättre alternativ.
David Fällman 5.0 53p 2019
Bänkad efter Magyars intåg. Förvisso 0.5 billigare än de startande backarna, men kommer inte vara en del av Billborns tilltänkta startelva om alla är skadefria. Bör därför undvikas om han inte tar tillbaka sin startplats. Inget hot framåt på fasta situationer heller.
Jean Carlos de Brito 4.5 2p 2019
Andravalet på vänsterbacken. Fick chansen i början av förra säsongen men visade sig inte alls vara redo. Kommer bara spela om Widgren går sönder. Om han tar en startplats kan han vara småintressant pga det billiga priset, dock.
Oscar Krusnell 4.0 0p 2019
Tredjevalet på vänsterbacken. Kommer ej spela ens om Widgren och de Brito blir skadade.
Kalle Björklund 4.0 0p 2019
I och med Hjalmar Ekdals utlåning är Björklund officiellt fjärde mittback. Hammarby har tunn trupp bakåt men om det går så långt gissar jag att Widgren eller Sandberg går in och spelar mittback istället för att Björklund slängs in i hetluften.

Mittfältare:

Muamer Tankovic 11.0 181p 2019
Stundtals Allsvenskans bästa spelare ifjol och även den spelare som tog flest poäng av alla i Fantasy förra året. Har därför blivit den delat dyraste spelaren i årets upplaga. Avslutade dock förra säsongen ganska trögt och gjorde "bara" två mål och noll assist i cupen. Finns såklart en massiv potential i Tankovic, men den produktion han visade upp under hösten berättigar inte priset som dyrast i laget. Sitter dessutom på utgående kontrakt och det är inte säkert att han spelar kvar i klubben efter sommaren. Det finns mer prisvärda alternativ på det här mittfältet. Kan dock vara ett sätt att sticka ut på då han "bara" är vald av 22%, inte ens hälften av Kacaniklics procent. Ordinarie straffskytt tills vidare.
Darijan Bojanic 9.5 148p 2019
Bojanic är något av Allsvenskans Andrea Pirlo med en blick för spelet och en passningsfot som står i särklass i Allsvenskan och som håller yppersta landslagsklass. Dock något temposvag. Har funnits flyttrykten kring honom men är alltjämt kvar i klubben. Vann assistligan förra året och kan absolut upprepa den bedriften i år. Dock är han inte alltid involverad tillräckligt högt upp i banan för att få ännu fler assist, vilket han nästan borde ha som lagets odiskutabla spelfördelare. En del av hans fantastiska passningar blir hockeyassist istället, men sådana ger inga poäng i Fantasy. Tar hand om hörnor och frisparkar, vilket ökar hans poängmöjligheter (dock kanske Paulinho tar över frisparkarna). Har absolut kapacitet att upprepa fjolåret, men priset får mig att tveka en aning. Gör inte särskilt många mål och saknar därför förmågan att explodera för 15-20 poäng i en omgång, något som Kacaniklic/Tankovic definitivt har. Jag håller mig borta från Bojanic till priset 9.5 då jag anser att det finns mer prisvärda alternativ i laget, men han är absolut inte ett dåligt val.
Alexander Kacaniklic 10.0 130p 2019
Inledde säsongen segt men fullständigt exploderade på hösten. Gjorde 10+7 på de 15 sista matcherna i Allsvenskan förra året, och höll uppe tempot under våren med 4+3 på tre matcher i cupen. Den överlägset mest valda spelaren i årets Fantasy med 45.6% som tagit med honom i sina lag i skrivande stund. I min mening är det fullt berättigat och med den formen han har varit i tycker jag faktiskt att Kacaniklic är ett måste att få in i bygget. Att vara utan kan komma att kosta väldigt många poäng.
Jeppe Andersen 7.0 101p 2019
Hyfsat given bredvid Bojanic och är lagets spelförstörare. Gjorde dock 2+6 förra året och är inte helt ofarlig framåt. Dock leder hans fula spelstil till att han drar på sig väldigt många kort. Allsvenskan Fantasy är mer skonsamt för defensiva mittfältare än Fantasy Premier League med tanke på bonussystemet, vilket gör att det inte är ett heldumt val att ta med Andersen i laget. Dock finns det ingen potential till poängexplosioner, och det finns andra på mittfältet jag hade prioriterat högre.
Abdul Khalili 7.5 NY
Hyperintressant spelare som smugit under radarn. Enligt Disco så är han högaktuell att ta över Djurdjics roll som tia, och har sett glödhet ut på träningarna. Lär med största sannolikhet starta premiären. Lär knappast upprepa Djurdjics imponerande poängskörd på 13+8 från förra året, men som spelare i Hammarbys offensiv har man alltid chansen att göra ett par poäng per match. Finns såklart en rotationsrisk, och om han inte presterar lär han bli bänkad. Jesper Jansson har bland annat sagt att Paulinho är värvad som ersättare till Djurdjic, men indikationerna på försäsongen är att det är Khalili som får chansen där. Dock - trolig startspelare i Hammarbys offensiva fyra. 7.5 i pris. Vald av endast 6.7%. Finns massiv potential här, Khalili är en väldigt intressant joker och jag har med honom i min omgång 1-elva. Var beredd på att byta ut honom om det blir flopp av det hela, men det finns chans att vara med på tåget tidigt här.
Imad Khalili 7.5 90p 2019
Abduls kusin är inte ett lika sexigt val men har ändå gjort jobbet de senaste säsongerna. En Billbornfavorit, men lär få svårt att ta en plats i laget i år. Startade 17 matcher förra året och gjorde 8+2, men kommer få börja från bänken i år. Får säkert en del speltid, men inte värt att satsa pengarna på någon som kommer inleda som inhoppare. Kan få spela OOP (out of position) som anfallare vid behov, men har också fått vikariera som högerback. Är inte lika målfarlig nuförtiden som när han vann skytteligan för sju år sen.
Vladimir Rodic 7.5 64p 2019
Avslutade höstsäsongen i hysterisk form men var långt ifrån given i laget större delen av säsongen. Har fått vikariera som högerback vid vissa tillfällen. I och med den ökade mängden byten så kommer han garanterat få en del speltid, men är knappast en startspelare i dagens trupp. Är därför inte värd de 7.5 han kostar i nuläget, men om han väl får en startplats pga skadorotation är han ett mycket bra alternativ. Avvakta, men håll ögonen på hans speltid.
Junior 6.0 24p 2019
En annan klassisk Billbornfavorit som var Hammarbys bästa spelare i perioder 2017-2018, men som drog korsbandet på hösten 2018 och var borta i ett år. Numera bänkspelare, men inte otänkbart att han lyckas vinna tillbaka en startplats. Oavsett så är han mycket nyttigare i verkligheten än i Fantasy, med bara 1+1 säsongen 2018 trots att han var given i startelvan större delen av säsongen.
Tim Söderström 5.0 24p 2019
En annan Billbornfavorit som kommer inleda säsongen som startande högerback då Simon Sandberg är skadad. Om Sandberg skulle dra på sig en långtidsskada skulle Söderström möjligen kunna vara ett intressant alternativ, men går som mittfältare på spelet och inte som back och möjligheten för honom att samla poäng är därför begränsad.
Aimar Sher 4.5 1p 2019
Hammarby tror väldigt mycket på 17-åringen Aimar Sher som faktiskt fått en del speltid i cupen. Innermittfältare som skulle kunna ses som backup till Bojanic, men Junior går definitivt före så han är i bästa fall fjärdevalet på positionen. Kommer dock få en del inhopp under året. Om han på nåt sätt skulle lycka slå sig in i startelvan så blir han ett måste att ha med på grund av den extremt billiga prislappen, men tills det händer är det bäst att observera på avstånd.
Abdul-Halik Hudu 4.5 0p 2019
Ryktas bli utlånad till Sundsvall och har till skillnad från Sher ytterst små chanser att få speltid i Hammarby år 2020. Inte ett alternativ i Fantasy.

Anfallare:

Paulinho 10.5 90p 2019
En klasspelare som för första gången kommer spela allsvenskt i en annan tröja än Häckens. Kämpade dock med skador förra säsongen, och har inte blivit yngre. Borde starta premiären som nummer nio då Aron Johannsson är sjuk. Priset på 10.5 är väldigt saftigt, och är vald av hela 23.7%. Det finns en chans att det blir en explosion då han har skyhög poängpotential, men jag hade avvaktat för att se om han kan lägga beslag på en av startplatserna till 100%. Är ej given som startspelare, och inte omöjligt att han får sitta en del bänk. Kan vara en bra idé att ta in honom i laget inför första veckorna och sen ta ut honom om han inte levererar eller får speltid, jag håller mig borta dock. Oklart om han kommer vara första frisparksskytt i laget, men han har ett väldigt giftigt tillslag och är god för ett par frisparksmål per säsong.
Aron Johannsson 9.0 16p 2019
Fick en hel del förtroende under tidig höst förra året utan att leverera, men blev sedermera bänkad. Spelade bara 416 minuter totalt, men noll mål och en assist på den tiden är underkänt för en forward i Hammarby. Startade som nia under cupen och gjorde tre mål. Har blivit hypead av diverse sportjournalister som menar att han "såg het ut i cupen", gissningsvis kollade de bara på statistiken. Två av hans tre cupmål var av den typen att valfri alkis i Björns trädgård hade kunnat slå in den (öppet mål från en meters avstånd) och det tredje var en helt fri nick. Han borde i sanningens namn gjort ännu fler mål i cupen då han missade några superlägen. Det finns en chans att allt lossnar för Aron i år, och då är han en potentiell skytteligavinnare. Han har dock inte varit särskilt bra hittills i år, och i och med sjukdom kommer han inte starta premiären. Jag har svårt att tro att han kommer vinna tillbaka startplatsen när han är frisk (även om det såklart kan hända). Om nu Zlatan skulle skriva på för Bajen så skulle Aron dessutom garanterat förpassas till bänken, och om det inte händer är det stor chans att Paulinho/Ludwigson tar den platsen ändå. Det finns hög potential här, men jag låter andra ta den risken som han medför.
Gustav Ludwigson 6.5 NY
En som faktiskt såg het ut på riktigt i cupen är Gustav Ludwigson. Imponerade stort när han fick speltid, och jag tror att han har potential att faktiskt ta över startplatsen i anfallet, eller möjligen som ytter om det skulle bli skadeproblem. Tolv mål i ÖIS förra året i Superettan. Väldigt tuff att möta och med en enorm löpkapacitet, jag tror att Ludwigson kommer bli en Billbornfavorit. Kommer nog inte starta direkt, men så fort han börjar etablera sig i startelvan tror jag att han kan bli ett riktigt kap. 6.5 är som hittat för en anfallare, och startar man som anfallare i Hammarby anno 2020 kan man nästan snubbla sig till ett mål per match (se: Johannsson, Aron). Ludwigson tror jag har potential att bli en av de riktiga kometerna i årets Hammarby och tveka inte att ta in honom i laget om han lyckas ta en startplats. Som bekant är det tuff konkurrens dock, och den kan bli ännu tuffare om Zlatan skulle komma.
Filston Mawana 4.5 0p 2019
Liten och snabb anfallare som suttit en del på bänken förra året men fortfarande inte debuterat i Allsvenskan. Fortfarande relativt ung (20) och har potential. Dock är han nog snudd på utanför matchtruppen som det ser ut nu i och med den enorma bredd som finns på de offensiva positionerna. Det billiga priset är intressant, men svårt att tro att han ska få speltid i år.
Akinkumni Amoo 4.5 NY
Hypead nigeriansk talang som är nyss fyllda 18 och därmed kunnat skriva proffskontrakt med Hammarby. Ses på sikt som en ersättare till Tankovic som vänsterytter och har massiv potential (stora europeiska klubbar ryckte i honom). Genombrottet lär inte komma i år, dock. Går dessutom som anfallare i spelet vilket leder till sämre poängskörd om han nu skulle få chansen.

Slutsats

Hammarby är ett lag fullt med valmöjligheter, särskilt på de offensiva positionerna. Laget är framför allt inriktat mot premiumspelare, men det finns även ett antal dolda guldklimpar.
Givna valet
Alexander Kacaniklic - 10.0.
Allsvenskans formstarkaste spelare under hösten har fortsatt ösa in poäng under våren. Är förvisso vald av nästan hälften av spelets managers, men jag tror inte man har råd att stå utan.
Säkert kort
Darijan Bojanic - 9.5.
Sprutar inte in poäng i samma takt som Kacaniklic, men hans passningsfot gör att assisten kommer fortsätta komma in. Lite dyr dock, men finns en väldigt hög lägstanivå i Bojanic.
Sticka ut
Richard Magyar - 5.5.
Supergiven i backlinjen och farlig framåt på fasta situationer. Hammarby har sett mer stabila ut försvarsmässigt under våren och förra hösten än vad man kan tro. Bara vald av 2.2% så man sticker ut väldigt mycket mer än om man tar Sandberg eller Widgren.
Jokern
Abdul Khalili - 7.5.
Svårt att veta var man har Khalili, men han kommer med stor säkerhet inleda säsongen som startande tia. En startspelare i Hammarbys offensiva fyra för ett såpass billigt pris måste ses som ett jättefynd. Finns en chans att han blir bänkad och då är det bara att gå vidare till ett annat alternativ, men blir han bofast i startelvan kan detta vara årets fynd.
Håll ögonen på
Gustav Ludwigson - 6.5
Inte långt ifrån startplatsen som nia. Väldigt billig och har bevisligen en näsa för mål. Enorm löpkapacitet, vilket uppskattas av Billborn. Kan mycket väl ta en plats i elvan relativt snabbt, och då är det svårt att hitta en mer prisvärd forward.
Varning
Muamer Tankovic - 11.0
Spelets dyraste spelare tog förvisso flest poäng av alla förra året, men formkurvan under hösten var dalande. Har inte imponerat lika mycket i cupen som Kacaniklic har gjort och sitter dessutom på utgående kontrakt. För det priset krävs det att han hittar tillbaka till sommarens form.
Det var allt för den här genomgången! Har valt att fokusera på Hammarby då det är mitt lag, och det enda laget jag har tillräckligt med kunskap om för att skriva en sån här genomgång för. Om andra kunde göra liknande för övriga lag hade det uppskattats. Hoppas det här kunde vara till hjälp för er andra managers!
submitted by madieu to FantasyAllsvenskan [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2015.09.16 14:19 devolve Sweddit 2.0

Glad onsdag!
 
I den här tråden kommer vi meddela er användare på sweddit de stora förändringar som kommer ske inom den närmaste tiden. Vi kommer försöka klargöra hur vi tänkt när vi fattat dessa beslut samt varför vi tror det kommer leda till en bättre miljö för alla oss som idag besöker /Sweden. Vi vet att det är ganska långt, men hoppas ni kan ta er tid att läsa vad vi har att säga.
 
Som bekant har sweddit under det senaste året växt i en rasande takt; vilket har lett till en hel del förändrigar i vad som postas, vad som röstas upp samt debattklimatet i sin helhet - både på gott och ont. Vi moderatorer har samtidigt löpade haft en diskussion om var vi tycker sweddit befinner sig och var vi vill hamna i framtiden. Vi har gått från att ha varit en liten lokal subreddit utan många av de problem som automatiskt kommer med en stor användarbas till den största icke-engelska subben på reddit. På vissa sätt tycker vi att sweddit nu växt ifrån sig själv. Vi har kommit att bli en uppsamlingsplats där svenska redditörer postar i stort sett alla ämnen man kan tänka sig, med en enorm spretighet som följd. Vi har även börjat stöta på problem med en stor ökning av spam, ett hårdare klimat som leder till fler modererade kommentarer samt mer content att hantera i allmänhet.
En sak som vi varit överens om ganska länge är att vi tycker det är synd att de många andra bra svenska subreddits som erbjuds här på reddit inte används i särskilt stor utsträckning för de nicher de är skapade för. Detta är något vi har nämnt tidigare, i t.ex. i samband med den politikfria månaden där vi uppmanade till användadet av SvPol. Vi ser framför oss en svensk reddit-sfär, full med svenskspråkiga subreddits av olika slag som behandlar olika ämnen. En svensk reddit inom reddit, som fungerar ganska oberoende av de engelskspråkiga subsen. Är det inte det som är det bästa med reddit? Hela grundidén? Tanken är inte att man skall ha en sub som behandlar alla ämnen, utan varje användare skall kunna skäddarsy sin reddit-upplevelse med det content man tycker är intressant. Att välja att ta del av det man vill ska vara så enkelt som ett klick på en subscribe-knapp. Det skall inte behöva finnas en motsätting mellan användare som vill läsa ett visst ämne och de som inte vill se det; med personangrepp, rop om censur samt allmän dålig stämning som följd.
Vi tycker nu att vi har tillräkligt med svenska användare för att förverkliga detta. Vi vill se sweddit som ett nav i detta nätverk av svenska subreddits. Ett ställe där svenskar kan mötas och diskutera saker som inte passar in de mer nichade subs som finns. Vi vill se intressanta self posts, kunna prata om aktuella nyheter, anordna bra AMAs, planera meetups eller kanske garva åt en halvkass ordvits. Vi vill värna om den svenska gemenskapen på reddit och samla den här hos oss. Vi vill ha ett sweddit där alla kan känna sig välkomna, där vi slipper banna flera användare i veckan på grund av brott mot regler vi tvingas upprätthålla på grund av den hårda stämningen och den ökade mängden rena shit-posts.
Vi inser att detta är en mycket kontroversiell förändring. En förändring många kommer motsätta sig. Vi tror dock innerligt på att detta är rätt beslut för oss svenskar på reddit. Det handlar inte om att censurera någon grupp användare eller någon specifik åsikt. Tvärt om vill vi att alla ämnen våra användare är intresserade av skall ha en plats inom den svenska reddit-sfären. Vi tror bara inte att precis allt kan få plats på ett och samma ställe. Vi vill se ett utökat samarbete mellan våra svenska defaults, där rätt innehåll kan hänvisas till rätt ställe - ställen som har regler utformade för att passa just det ämnet i fråga. Vi vill ge folk möjligheten att ta del av de ämnen de gillar genom att prenumerera på det som intresserar dem. Detta tillsammans med multisubs (t ex https://www.reddit.com/sweden+svenskpolitik) gör att de användare som fortfarande vill kan skapa en förstasida med alla svenska ämnen de gillar, utan att tvinga på användare trådar som de inte vill se. Vi ser alltså et helt gäng fördelar med detta; men mycket få, om några, nackdelar. Målet är att exakt samma innehåll som finns idag och mer därtill skall vara tillgängligt, samtidigt som användare ges större öjliget att välja vilka delar av detta de vill ta del av. Sweddits förstasida skall bestå av en uppsjö av olika ämnen, och när ett specifikt ämne växt sig så stort att det totalt tar över, kan det mycket väl vara så att ämnet förtjänar en egen subreddit.
Med detta som bakgrund kommer vi därför från och med fredagen den 18 September börja hänvisa visst innehåll till andra svenska subreddits. Vi kommer börja detta genom att hänvisa, rena SWARJE-memes till /SWARJE och politiska trådar till /Svenskpolitik. Dessa är båda svenska default-subreddits, vilket innebär att alla som registrerar sig på reddit från Sverige automatiskt prenumererar på dem. De är defaults på egna meriter och kommer nu ha minimalt överlapp med /Sweden.
Således har vi uppdaterat våra community guidelines för att reflektera detta och du finner den punkt som rör cirkelrunkmatrial här och den som rör politik här.
Vi hoppas att ni kan se och förstå våra tankar och visioner kring detta. Att vi alltid vill, och alltid har velat, jobba för att få en så bra användarupplevelse som möjligt för er användare. Ni är mycket välkomna att lämna en kommentar om era tankar angående detta i denna tråd - vi kommer läsa dem alla. Tänk på att hålla god ton och att eventuell debatt sker utan personangrepp och andra otrevligheter.
 
Välkomna till ett nytt Sweddit!
/Moderatorerna
submitted by devolve to sweden [link] [comments]


Livsråd 7 - värna om leken och vilan Vlogg 18/4 - Strand frukost, bada i havet & mys ☀️ Lite roliga och sköna scener från året som gått jäklar vad skoj vi haft:) tack 2019 för det här året Julshopping på IKEA med Evelina  vlogg SkroTV - YouTube Dejting och attraktionslagen ♥ Best of 2019 ♥ De bästa julmusik - Film, Festmusik och varma Jazzmelodier 65' NON-STOP Christmas party!

Ta reda på den bästa tiden att besöka Gran ... - Hikersbay

  1. Livsråd 7 - värna om leken och vilan
  2. Vlogg 18/4 - Strand frukost, bada i havet & mys ☀️
  3. Lite roliga och sköna scener från året som gått jäklar vad skoj vi haft:) tack 2019 för det här året
  4. Julshopping på IKEA med Evelina vlogg
  5. SkroTV - YouTube
  6. Dejting och attraktionslagen
  7. ♥ Best of 2019 ♥
  8. De bästa julmusik - Film, Festmusik och varma Jazzmelodier 65' NON-STOP Christmas party!
  9. Crowdfunding - YouTube
  10. Gökotta vid Bränntjärn

Denna vlogg blev lite små kort för mitt minneskort blev fullt på kvällen & jag hann inte föra över och redigera någonting på datorn sedan för vi skulle iväg på resturang och möta lite ... Lite roliga och sköna scener från året som gått jäklar vad skoj vi haft:) tack 2019 för det här året Så är det här året snart slut och vi vill bara tacka all... Förr var det vanligt att fira gökotta den här tiden på året. Detta skedde omkring Kristi himmelsfärdsdagen (30 maj). Stora grupper av människor kunde då tidigt på morgonen bege sig ut på ... Helt klart bästa tiden på året! Hoppas verkligen att ni gillade denna videon för det skulle göra mig superglad. Glöm inte att ge klippet en tumme upp och prenumerera om ni inte redan gör ... Välkommen Till vår enkla familj! Här kommer en video med många av dom bästa stunderna under vårt år 2019. Jag är så tacksam över att jag tar mig tiden att dokumentera o filma allt så vi ... Innehållsskapare på YouTube tar till projektbaserad crowdfunding för välgörande ändamål, för att experimentera med videor i långa format och till och med för att publicera böcker. Den här typen av crowdfunding kan vara en bra idé om du har ett nytt mål som du inte kan finansiera på egen hand. En underbar sammanställning med de bästa julmelodierna. 65 minuter med de vackraste jullåtarna utan avbrott. Det är den mest underbara tiden på året! Njut av... Det finns till och med studier som visar att när vi ser det som att vi har jobbat en timme så la vi 80 % av tiden på 'annat' - och det beror på att vi helt enkelt inte är skapade för att ... Sommar är högsäsong för bilskroten i Båstnäs, inte bara för att antalet bilskrotsturister är flest den tiden på året. Även naturen vaknar till liv och och grönskan utmanar de gamla ... Bästa är att ge upp (surrender) sökande och letande, för då håller du dig kvar i upplevelsen som fortsätter att visa dig att du inte har och saknar det du vill ha.